Lärdomar från Frankrike

Jag alltid varit student. Skola, gymnasium, universitet. Jag har alltid älskar att lära mig. Men efter första året på universitetet kom en fråga smygandes: Kan man lära sig utan att vara student? Och vad lär man sig då? 

Det är det jag försöker förstå mig på här i Boulogne Saint Martin, (norra Frankrikes motsvarighet till Eslöv). Rent intuitivt förstår man ju direkt att jag lär mig extremt mycket franska varje dag. Och jag lär mig om hur människor lever här, jag lär mig vad ett ”Centre Social” egentligen är för något och hur man tillagar en Welsh, jag lär mig det fantastiska i att ha en två timmars lunchrast.  

Men under ytan ligger lärdomar om mig själv. Visst är det inte särskilt jante att skriva om dem – men Frankrike har lärt mig att allt inte behöver vara jante hela tiden. 

Jag har lärt mig hur snabbt man kan vänja sig vid omställningar. Dörröppningarna, som jag tyckte var så smala att jag skulle fastna i dem märker jag inte längre av. Jag förundras inte längre över neonskyltarna ovanför en ”Tabac”, gasspisen skrämmer mig inte längre. Det är ofattbart hur snabbt nyhet övergår till vardag. 

Jag har även lärt mig att vara mer öppensinnad. I ett land där man inte känner en kotte krävs det att man säger ”ja!” till allt, inte minst för att inte dö av tristess. På två månader har jag: besökt en skönhetstävling, varit på en professionell basketmatch, spelat bubbelfotboll, varit på en star wars convenvention, hjälpt anordna en rockfestival, besökt ett ostmejeri, vandrat bland kritvita klippor och mycket, mycket, mer. Saker som i vanliga fall aldrig hade fallit mig in. Men det visar sig att om du säger ja till världen så har den ofta ett äventyr att erbjuda, som du kommer vara glad över att ha deltagit i. Tur då att jag sa ja till ett volontärprojekt!